Pandemic

Ett av de brädspel som tidigt fångade mitt intresse är Z-Man games Pandemic. Jag vet att jag spelade det första gången på jobbet när jag verkligen var en nybörjare på brädspel – jag betraktade mig nog fortfarande som rollspelare då och brädspel var mest ett tidsfördriv lämpligt att utföra när vi inte kunde få loss tillräckligt många för att spela just rollspel.

Nu, nästan tio år senare, är Pandemic ett av de spel jag spelat allra mest. Framför allt om vi också räknar in Legacyvarianterna Pandemic Legacy Season 1 (som jag spelat igenom 1,75 gånger) och Pandemic Legacy Season 2 (genomspelat en gång). Legacyfaktorn gav ett väldigt intressant grepp på spelet som nu inte bara var en kort berättelse inom ramen för en begränsad mängd slut (=vanliga Pandemic) utan en längre historia som tog spelet i nya riktningar. Den första säsongen av Pandemic Legacy är en av mina bästa brädspelsupplevelser alla kategorier. Säsong två var inte lika bra, men fortfarande ett väldigt bra spel och en bra upplevelse. Det är något särskilt med att öppna hemliga lådor, riva sönder kort, rita permanenta ändringar på spelplanen och en massa annat som helt enkelt gjorde ett bra spel till en lysande berättelse.

I kväll gjorde jag slag i det sug som uppstått efter ganska intensiv nyhetsbevakning av Coronaviruset. Jag kombinerade social distansering med brädspelande och plockade fram Pandemic för att spela det ensam. Det är första gången på några år som jag spelar just grundspelet Pandemic, men med så många spel i ryggen var det inte svårt att komma igång och grunderna i hur reglerna är är dels lätta, dels enkla att komma ihåg.

Pandemic inför spelstart – uppförsbacke direkt med tre kuber i New York, London och Essen vilket medför stor risk för kraftig kedjereaktion…

Trots ganska tung inledning där spelet gav mig jobbiga förutsättningar med stor tidig risk kunde jag till slut rädda mänskligheten genom att hitta botemedlet mot samtliga fyra sjukdomar som hotade mänsklighetens existens. Rollen Quarantine specialist utnyttjades till fullo för att inte gå mot ett uppenbart tidigt nederlag.

Hur en räddad värld ser ut i Pandemic.

Pandemic är ett spel där alla spelare spelar mot spelet, och enligt tillverkaren är det anpassat för 2-4 spelare och anses vara bäst på fyra (men kanske lättast att vinna med tre). Det går dock att, utan att ändra mer än att en spelare kontrollerar flera av spelets olika rollfigurer, spela spelet ensam utan att några funktioner eller regler behöver ändras eller anpassas.

Den sociala funktionen, där flera olika spelare diskuterar och argumenterar för vilken den bästa lösningen är här och nu saknas förstås när en spelar ensam, och som upplevelse betraktat måste jag nog säga att Pandemic som solospel fungerar, men spelet är inte mer än okej när du spelar ensam. Tillsammans med andra är det, trots att det kom 2008, fortfarande ett av de bättre skulle jag vilja säga, och ett av de spel jag rekommenderat till flest personer när de frågar efter ett brädspel för att spela med familj och vänner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *