Brädspel

Pandemic

Ett av de brädspel som tidigt fångade mitt intresse är Z-Man games Pandemic. Jag vet att jag spelade det första gången på jobbet när jag verkligen var en nybörjare på brädspel – jag betraktade mig nog fortfarande som rollspelare då och brädspel var mest ett tidsfördriv lämpligt att utföra när vi inte kunde få loss tillräckligt många för att spela just rollspel.

Nu, nästan tio år senare, är Pandemic ett av de spel jag spelat allra mest. Framför allt om vi också räknar in Legacyvarianterna Pandemic Legacy Season 1 (som jag spelat igenom 1,75 gånger) och Pandemic Legacy Season 2 (genomspelat en gång). Legacyfaktorn gav ett väldigt intressant grepp på spelet som nu inte bara var en kort berättelse inom ramen för en begränsad mängd slut (=vanliga Pandemic) utan en längre historia som tog spelet i nya riktningar. Den första säsongen av Pandemic Legacy är en av mina bästa brädspelsupplevelser alla kategorier. Säsong två var inte lika bra, men fortfarande ett väldigt bra spel och en bra upplevelse. Det är något särskilt med att öppna hemliga lådor, riva sönder kort, rita permanenta ändringar på spelplanen och en massa annat som helt enkelt gjorde ett bra spel till en lysande berättelse.

I kväll gjorde jag slag i det sug som uppstått efter ganska intensiv nyhetsbevakning av Coronaviruset. Jag kombinerade social distansering med brädspelande och plockade fram Pandemic för att spela det ensam. Det är första gången på några år som jag spelar just grundspelet Pandemic, men med så många spel i ryggen var det inte svårt att komma igång och grunderna i hur reglerna är är dels lätta, dels enkla att komma ihåg.

Pandemic inför spelstart – uppförsbacke direkt med tre kuber i New York, London och Essen vilket medför stor risk för kraftig kedjereaktion…

Trots ganska tung inledning där spelet gav mig jobbiga förutsättningar med stor tidig risk kunde jag till slut rädda mänskligheten genom att hitta botemedlet mot samtliga fyra sjukdomar som hotade mänsklighetens existens. Rollen Quarantine specialist utnyttjades till fullo för att inte gå mot ett uppenbart tidigt nederlag.

Pandemic är ett spel där alla spelare spelar mot spelet, och enligt tillverkaren är det anpassat för 2-4 spelare och anses vara bäst på fyra (men kanske lättast att vinna med tre). Det går dock att, utan att ändra mer än att en spelare kontrollerar flera av spelets olika rollfigurer, spela spelet ensam utan att några funktioner eller regler behöver ändras eller anpassas.

Den sociala funktionen, där flera olika spelare diskuterar och argumenterar för vilken den bästa lösningen är här och nu saknas förstås när en spelar ensam, och som upplevelse betraktat måste jag nog säga att Pandemic som solospel fungerar, men spelet är inte mer än okej när du spelar ensam. Tillsammans med andra är det, trots att det kom 2008, fortfarande ett av de bättre skulle jag vilja säga, och ett av de spel jag rekommenderat till flest personer när de frågar efter ett brädspel för att spela med familj och vänner.

Slog till på Kickstarter – Gray Eminence

Kickstarter och brädspel går verkligen hand i hand, om jag inte minns fel är det den ”bransch” som har haft mest snurr på Kickstarter båda 2018 och 2019. Nu blev jag informerad via Twitter att det fanns ett spel som borde stöttas av flera: Gray Eminence.

Ett spel som både innehåller samarbetsinslag och en vinnare över alla andra låter intressant. Att det dessutom skall få spelare att tänka kring läget i världen vi lever i låter också intressant och bra. Kanske är det läraren i mig som tycker att det här verkar vara ett utmärkt spel. När det här skrivs är det bara tre dagar kvar innan Kickstartern stänger, och det har inte backats av vansinnigt många personer vilket får mig att tro att det kan komma bli svårt att få tag på spelet i butik. Det får dock bli andras problem, om andra vill spela kan de spela det med mig 🙂

…dock inte förrän i slutet på 2020. Det är nackdelen med Kickstarter. Ha-begäret är stort nu, men det är flera månader kvar innan produkten levereras. Det är dessutom inte ovanligt med förseningar…

Wingspan – andra gången

Jag har tidigare skrivit om spelet Wingspan som jag testade för första gången i början av januari. Förra veckan fick jag chansen att spela det igen, nu med spelets ägare Per och hans storebror Anders.

Roligt, snabbspelat och relativt enkelt att lära sig men med väldigt stort omspelsvärde då mängden olika spelmotorer som går att konstruera är så stort att du nog kan spela hundra gånger utan att behöva upprepa hur du spelat i ett tidigare spel. Wingspan är absolut ett spel jag hoppas att jag får chansen att spela fler gånger. Det var mitt omdöme efter en spelomgång och jag skriver under på varenda ord efter två nya omgångar.

Det är verkligen ett väldigt mysigt spel, det är massor av vackra komponenter och spelet har ett behagligt djup som ändå tillåter spelare att kunna vara sociala och prata om annat samtidigt som spelet pågår. Vilket är en bonus för oss som ibland behöver skapa en anledning för att ses.

Spelet handlar som sagt i slutändan om att få så många poäng som möjligt och i den första omgången blev jag verkligen överkörd. Jämt i toppen (Anders 79, Per 78) och en väldigt akterseglad Björn på 49. Revansch dock i omgång två, där slutpoängen blev Björn 66, Per 63 och Anders 60. Lustigt nog tog jag flest poäng första gången jag spelade spelet, nog skall jag kunna slå 70 poäng nästa gång jag spelar Wingspan?

Nya vandringar i Middle-Earth

I torsdags spelade jag, Martin och Samir vidare på Lord of the Rings: Journeys in Middle-Earth. Efter några spelomgångar börjar mekaniken sitta ordentligt och spelet känns både roligt och utmanande. I torsdags spelade vi vidare på kampanjen och i det första scenariot förlorade vi då vi hamnade i fel positioner (Martin fick utföra det jag och Samir var bra på och vice versa), i scenario två vann vi en ganska betryggande seger – men då tänkte vi efter lite mer hur vi skulle gå till väga. Tänka sig att planering och ”tänka före” faktiskt gynnar en…

Jag passade också på att låna Martins Terraforming Mars. Spelet, som är skapat av svensken Jacob Fryxelius, har tagit brädspelsvärlden med storm och ligger faktiskt så bra till på BoardGameGeeks lista att det just nu tar bronsmedaljen på bästa spel någonsin. Det släpptes 2016 och det är väl lite konstigt att jag inte ens har försökt spela det här spelet ännu baserat på vad jag nyss skrivit. Kanske är det mängden expansioner och att många av mina bekanta som spelar det ÄLSKAR det och därför har spelat väldigt många gånger. Sannolikheten att bli överkörd om jag spelar det med dem är väldigt stor och det är nog något som fått mig att hålla mig borta.

Spelet skall dock gå att spela solo, och det är delvis därför jag nu lånat det.

En annan tanke som slagit mig är att det kanske är ett spel jag skulle kunna spela med Vilgot snart. Rymden är delvis spännande för barn, delvis något skolan ofta jobbar med i lågstadiet och där är han ju om bara något halvår. Plus då att spelet släppts på svenska förra året, vilket gör att språkbarriären inte längre är ett problem. Men för att se om spelet är värt att köpa skall jag alltså sätta mig ned och spela det för mig själv någon gång framöver.

Lord of the rings Journeys in Middle-Earth

Jag har tillsammans med mina vänner Martin och Samir tänkt att spela brädspelet Lord of the rings: Journeys in Middle-Earth. Vilket är ett brädspel som utspelar sig i Tolkiens värld och vi får chansen att tillsammans spela goda hjältar som skall försöka klara olika uppdrag. Spelet är i kampanjform och har en app till iPad (och säkert till Android också) som sköter allt vad läskiga motståndare planerar (och utför!) samt håller reda på stort och smått åt oss som spelar. Fiffigt och dessutom en rolig spelupplevelse.

Målet är att vi skall spela varannan torsdag under våren 2020. Vi klarade av att ses den första planerade torsdagen, låt oss se om vi lyckas torsdag 6 februari!

Första mötet med Wingspan

Företaget Stonemaier Games har gett ut flera populära brädspel och i går kväll fick jag möjligheten att prova ett av dem: Wingspan.

Precis som alla andra spel Stonemaier Games har gett ut som jag känner till är poängen (!) att få flest poäng när spelet är slut. Ett inte helt unikt koncept kan tyckas men spelets tema är nog det. Varje spelare har ett eget litet bräde och skall under spelets gång spela ut kort med fåglar på för att försöka bygga en egen spelmotor och under spelets gång hela tiden utveckla vad varje drag i spelet gör. Spelet är en ornitologs dröm, komponenterna är väldigt vackra och spelet flyter mycket smidigt. Den som vill kan säkert lära sig lite om fåglar under spelets gång då det finns information och bilder på alla fåglar på spelkorten.

I just den här omgången spelade jag (70 poäng) mot Erik (73 poäng) och Elin (76 poäng). Första brädspelet 2020 blev alltså Wingspan.