Pandemic

Ett av de brädspel som tidigt fångade mitt intresse är Z-Man games Pandemic. Jag vet att jag spelade det första gången på jobbet när jag verkligen var en nybörjare på brädspel – jag betraktade mig nog fortfarande som rollspelare då och brädspel var mest ett tidsfördriv lämpligt att utföra när vi inte kunde få loss tillräckligt många för att spela just rollspel.

Nu, nästan tio år senare, är Pandemic ett av de spel jag spelat allra mest. Framför allt om vi också räknar in Legacyvarianterna Pandemic Legacy Season 1 (som jag spelat igenom 1,75 gånger) och Pandemic Legacy Season 2 (genomspelat en gång). Legacyfaktorn gav ett väldigt intressant grepp på spelet som nu inte bara var en kort berättelse inom ramen för en begränsad mängd slut (=vanliga Pandemic) utan en längre historia som tog spelet i nya riktningar. Den första säsongen av Pandemic Legacy är en av mina bästa brädspelsupplevelser alla kategorier. Säsong två var inte lika bra, men fortfarande ett väldigt bra spel och en bra upplevelse. Det är något särskilt med att öppna hemliga lådor, riva sönder kort, rita permanenta ändringar på spelplanen och en massa annat som helt enkelt gjorde ett bra spel till en lysande berättelse.

I kväll gjorde jag slag i det sug som uppstått efter ganska intensiv nyhetsbevakning av Coronaviruset. Jag kombinerade social distansering med brädspelande och plockade fram Pandemic för att spela det ensam. Det är första gången på några år som jag spelar just grundspelet Pandemic, men med så många spel i ryggen var det inte svårt att komma igång och grunderna i hur reglerna är är dels lätta, dels enkla att komma ihåg.

Pandemic inför spelstart – uppförsbacke direkt med tre kuber i New York, London och Essen vilket medför stor risk för kraftig kedjereaktion…

Trots ganska tung inledning där spelet gav mig jobbiga förutsättningar med stor tidig risk kunde jag till slut rädda mänskligheten genom att hitta botemedlet mot samtliga fyra sjukdomar som hotade mänsklighetens existens. Rollen Quarantine specialist utnyttjades till fullo för att inte gå mot ett uppenbart tidigt nederlag.

Hur en räddad värld ser ut i Pandemic.

Pandemic är ett spel där alla spelare spelar mot spelet, och enligt tillverkaren är det anpassat för 2-4 spelare och anses vara bäst på fyra (men kanske lättast att vinna med tre). Det går dock att, utan att ändra mer än att en spelare kontrollerar flera av spelets olika rollfigurer, spela spelet ensam utan att några funktioner eller regler behöver ändras eller anpassas.

Den sociala funktionen, där flera olika spelare diskuterar och argumenterar för vilken den bästa lösningen är här och nu saknas förstås när en spelar ensam, och som upplevelse betraktat måste jag nog säga att Pandemic som solospel fungerar, men spelet är inte mer än okej när du spelar ensam. Tillsammans med andra är det, trots att det kom 2008, fortfarande ett av de bättre skulle jag vilja säga, och ett av de spel jag rekommenderat till flest personer när de frågar efter ett brädspel för att spela med familj och vänner.

The Post

I går kväll när barnen somnat frågade min livskamrat om jag ville titta på film med henne. Ofta är det här en process som måste förbi steg som ”vem valde film senast?” och ”orkar vi se hela filmen eller behöver vi dela upp den på två tillfällen – och kommer tillfälle två att vara så snart att det är värt att se just den här?”. Småbarnsåren alltså…

Den här gången var annorlunda, för nu var filmen redan bestämd. Jag hade noll koll, hade inte ens hunnit läsa den korta presentationen Netflix ger om varje film (Magnus Betnér har för övrigt skojat bra om just den detaljen här). Det var bara till att fixa en kopp te och slå sig ned i soffan.

Filmen var The Post, Steven Spielbergs film från 2017 med Meryl Streep och Tom Hanks. Journalist i någon form har varit ett yrke jag redan sedan tidig tonår varit intresserad av så varje film eller serie som har med nyhetsproduktion eller nyhetsgrävande att göra har alltid en potential att locka in mig. Detta lyckas The Post med, och dessutom är ju trion Spielberg, Streep och Hanks så skickliga att även om det ”bara” rör sig om en standardprestation blir slutprodukten förstås ett mycket stabilt hantverk.

Jag är glad att den här filmen ”valdes” åt mig, för den tillhör nog en kategori som jag själv inte aktivt hade valt att se men som jag nu när jag sett den är glad att jag fått uppleva. Ursprungstanken var också att dela upp filmen på två tillfällen men det slutade med att vi såg hela i en sittning – också en kvalitetsmarkör på något vis 🙂

#sluttid

Med anledning av den här texten och att arbetsvillkoren för lärare och skolledare är smått overkliga går nu kampanjen #sluttid i sociala medier. Jag tänkte försöka leva upp till detta i mars månad, eller åtminstone leva upp till tanken att inte arbeta mer än den tid jag skall arbeta. Jag går upp i tid från och med nu fram till sommaren (från 75% till 100%) så det är extra viktigt för mig själv att bevaka min egen arbetstid. Därför kommer jag att använda det här inlägget för att kartlägga min egen arbetstid under mars månad. 100% för en lärare med mina villkor motsvarar ungefär 35 timmar på jobbet och 10 timmar att förbruka exakt när, hur och vars jag vill. Alltså i snitt 45 timmars arbete i veckan, men de 10 förtroendetimmarna kan förläggas hur som helst.

Distansundervisning
Ja, distansundervisningen blev verklighet och hela konceptet med sluttid blev satt ur spel. Har inte haft tid eller energi att konstruera någon form av rapportering då det varit för mycket jobb helt enkelt. Nästa år i mars kanske det går att göra detta och faktiskt hålla sig till vad som är tänkt…

16 mars (måndag)
Intensiv lektionsmåndag som dessutom kryddades av att i princip alla planeringar utom en hastigt fick kastas om för att möta den potentiella distansundervisningsgrejen som nu hänger rätt hårt över oss alla. 21% av eleverna var frånvaroanmälda i dag – och då finns det ett hyfsat gediget mörkertal då långt ifrån alla faktiskt anmäler sig på Schoolsoft.
JOBBTID: 9 timmar på jobbet, 1 timme hemma.

14-15 mars (helgen)
Totalt noll sekunders jobb på lördagen men däremot långpromenad och lek i en lekpark i soligt väder. Söndagen blev däremot en jobbdag, tyvärr en ganska ineffektiv sådan. Det var helt enkelt väldigt svårt att inte återkommande läsa nyheter om läget i Sverige och världen.
JOBBTID: 6 timmar hemma.

13 mars (fredag)
Har meddelat elever att de, om de inte har frågor, kan arbeta på valfri plats då e-posten började fyllas av frågor (både Coronarelaterade och inte). 3 av 23 var på plats… Andra (vilket också är sista) lektionen är det dags för muntliga redovisningar, och som grädde på moset lektionsbesök av min chef som stod och väntade utanför klassrummet och frågade om hon fick vara med. Jag minns att första gången jag hade rektor på lektionsbesök var det nervöst, men nu, efter flera år i en verksamhet där det är standard med ett eller två besök per läsår, är det knappt att jag tänker på att rektorn är där. Tidig hemgång och en sväng till mataffären för att observera hur galna alla verkar vara i toalettpapper dessa dagar…
JOBBTID: 7 timmar på jobbet.

12 mars (torsdag)
Har relativt sen lektionsstart (efter lunch) vilket ger mig nyttiga timmar att göra förberedelser och dessutom skriva in betygen och signera dem i den kurs som avslutats. Har också lagt en del tid på att spana nyheter då det började cirkulera tankar om hur skolorna skulle hantera Coronaviruset och dess spridning. Plus friskvårdsbandy!
JOBBTID: 10 timmar på jobbet (inkl friskvårdstimme).

11 mars (onsdag)
Förra veckan gjorde jag och eleverna jag har sist på dagen en schemaändring för att tillgodose deras önskemål om att slippa ha en jättelång lunch och sedan avsluta dagen med min lektion. Ändringen gjordes permanent för resten av terminen men det kom förstås inte alla elever ihåg, varför det blev dubbla lektioner och ingen lunch för min del…
JOBBTID: 7 timmar 30 minuter på jobbet, 30 minuter hemma.

10 mars (tisdag)
Förra tisdagen var inte en mötestisdag. Detta var en mötestisdag. Ägnade större delen av eftermiddagen med att kombinera bedömningsarbete med att aktivt motarbeta viljan att A) gå och lägga mig och sova i fikarummets soffa B) gå och köpa enorma mängder godis. Till slut blev det möte, större delen ren information men på slutet fick vi möjligheten att ventilera tankar kring nästa års utvecklingsarbete.
JOBBTID: 10 timmar på jobbet, 30 minuter hemma.

9 mars (måndag)
Måndagar är en intensiv lektionsdag, jag har lektion i alla kurser och mellan 08.20 och 12.50 blott 15+10 minuters rast. Dessutom skall jag lyckas hinna göra bedömningsjobb på en kurs som släpat lite och fylla i vad jag har för önskemål om tjänst nästa läsår.
JOBBTID: 9 timmar på jobbat och 2 timmar hemma.

7-8 mars (helgen)
Relativt arbetsbefriad helg, blev ”bara” några timmars jobb på söndag kväll efter att barnen lagt sig.
JOBBTID: 3 timmar hemma.

6 mars (fredag)
Vikariatet jag tog på mig begränsade fredagsfikat från den vanliga varianten av ”sitta ned och prata skit i 30 minuter” till en blixtsnabb fundering om jag ens skulle möda mig med att sitta ned i soffan. Lyckades också vara så pass vag i ett sms till en vän att hen trodde vi skulle käka lunch tillsammans när jag egentligen föreslog onsdag nästa vecka. Rörigt i huvudet helt klart och 125% är bevisligen för mycket för att jag skall kunna ha koll på allt… Tur då att jag hämtar barnen lite tidigare på fredagar.
JOBBTID: 7 timmar på jobbet.

5 mars (torsdag)
Friskvårdstimmen på jobbet är torsdagsbandyn. Jag har varit sjuk en del så mängden träningsrörelse sedan början av februari har varit ytterst begränsad och efter hemkomst, middag och läggning av barn var jag helt färdig. Jag tog dock ut rast och passade på att sitta och prata om en hel del som inte har med skolarbetet att göra med en kollega under arbetsdagen – det var trevligt!
JOBBTID: 9 timmar på jobbet.

4 mars (onsdag)
Gymnasiearbetet redovisas denna onsdageftermiddag och det har jag som tur är ingenting med att göra detta läsår. Det blev dock klassrumsjakt och tidigarelagd lektion med en grupp som annars skulle haft ett långt hål före sista lektionen (=min lektion). På sikt bättre för alla parter att vi lyckades hitta en lösning men just i dag var effekten att jag inte hade möjligheten att äta lunch.
JOBBTID: 6 timmar på jobbet, 3 timmar hemma.

3 mars (tisdag)
Mötesfri på eftermiddagen, ger en något kortare arbetsdag och möjligheten att hämta barnen tidigare från förskola och förskoleklass. När detta skrivs har de somnat och jag sitter och går igenom e-post och funderar över kommande lektioner i väntan på Chelsea – Liverpool. Kommer troligtvis se matchen med jobbdatorn i knät.
JOBBTID: 8 timmar.

2 mars (måndag)
Misslyckas nästan omgående, tar på mig ett vikariat för en sjukskriven kollega (mot betalning). Effekten blir att dagens fyra lektioner blir fem. Total undervisningstid nästan sex timmar. Lunch, en rast på femton minuter och ett möte med IT-supporten var det enda jag hann med utöver själva lektionerna i dag. Nu (20.30) dags att planera lektionerna i de nya kurserna.
JOBBTID: 10 timmar.

1 mars (söndag)
Kollar e-post och Schoolsoft inför kommande arbetsveckan. Jag startar nya kurser i morgon måndag och det har precis varit sportlov varför jag inte kan vara ledig denna sista lovdag. Gör också lite bedömningsarbete på uppgifter som legat och släpat lite för länge för att jag skall vara bekväm med det.
JOBBTID: 2 timmar.